En tråkig verklighet

Under de senaste åren har jag observerat hur arbetsrytmen på varvet har blivit alltmer mekanisk, varje rörelse är förutbestämd och det finns knappt utrymme för egna idéer. Denna repetition skapar en känsla av tråkighet som inte bara beror på fysisk utmattighet utan också på en psykisk stalhet. Samtidigt ser jag hur andra branscher, som teknik och konst, utvecklas med en fart som väcker en känsla av att vara utestängd, en känsla som är svår att ignorera men som ändå inte kan förklara varför vi inte kan införa mer variation i vårt arbete. En analys av arbetsmiljön visar att rädslan för förändring och strävan att behålla det bekanta är avgörande för denna tråkighet, men denna sträva riskerar att göra vårt arbete allt mer livlöst.

Erik

Med vänliga hälsningar