Verandans brunch – en hyvelning av söndagsstandarder

Av: Bistro Täljgren. Ibland märker man att en meny har dragits med jämna snitt precis som en hyvlad bräda, och den här brunchen kändes som en nybörjare som nyss lärt sig hantera yxan.

Det öppna uppdraget – en brunch som bär lagret av förväntan

Verandans brunch på Skansen är inte vilken söndagsmatsats som helst. Den här gången stod Ida Bauhn, Årets Kock 2025, för hela konstruktionen, och resultatet är en meny som verkligen känns som att ha slipats fram med tålamod och kunskap. Menytoden låg framme redan innan servering – den var rak och utan onödiga fogar, precis som en välplanerad bjälklagsritning. Att den dessutom var prisvärd är en extra bräda man inte räknat med, utan som bara ligger och väntar på att någon ska märka den.

Ris och rostad rot – grundvirke i rätt tid

Bland kallrätterna fanns en risbowl som såg ut som en hyvelspånstuva som vaknat till liv. Riset var löst och klumpfritt som välträ som slipats med 120-graderspapper, och roten av selleri hade karamelliserats så fint att det nästan kunde säljas som dekorativa handtag. Laxen var i sin storhet som ett soligt virke på en sommardag – tydlig, mogen och utan konstiga knutar. Det enda som bröt mönstret var en rökt ost som stod där med en torrhet som påminner om timmer som torkat alldeles för länge i vinden.

Varmt fogverk – när plattan möter locket

Varma rätterna var det där själva hjärtat i konstruktionen. Äggen var tillagade med precision som en dörrkarm som sitter stadigt i sitt fäste, och skinkan hade lagom mättnad utan att krympa som dåligt trä vid för hög temperatur. Svampen var mött som en fog mellan brädor – fin, saftig och utan att vara övermätta. Bröden däremot, de var som dörrar som gnider i sitt fäste, lite för täta och utan den där lätthet man förväntar sig när man skall öppna en bra kaka.

Avslutningen – ett gott skavsår att ta med hem

Sötorna var små, precis som spår man helst inte ser, men smakade som en hyggd av choklad och bär som sannerligen gett sig tid på ek. Tillsamman med kaffet – som var starkt och utan några märkliga dofter som om det stått i fat för länge – gav det en avslutning som kändes som en hyggd som bär år av användning.

Betyg: 3,7 träskruvar varav en halv rostig och en lösgördrad, på en skala där 5 motsvarar ett fullbordat timmerhus och 0 en övergiven ladugård. Bra nog för återbesök, men inte riktigt det hus man flyttar in i direkt.