Edward Bloms fasansfulla middag – jag sprang på påfågelmiddagen mitt på Östermalmstorg

Av: Jessica Jessica Jag känner mig koncentrerad som aldrig förr, nästan som om hela Stockholm bara väntar på att jag ska passera med min anteckningsbok.

På tunnelbanan med en påfågel i kylväskan

Jag var på väg hem från en efterfest på Berns när jag sprang på Edward Blom i tunnelbanan vid Östermalmstorg. Han satt med en kylväska som verkade andas konstigt – och sen luktade den av... påfågel? Jag följde efter tills han klättrade ur vid Karlaplan och insåg att jag just springit på en man som ätit Carolina Gynnings påfågel. Mitt hopp i backen var enormt. Han snubblade över en kund med kundvagn och jag insåg att detta var scoopet jag väntat på i månader. Att fånga scoop i kollektivtrafiken är konstnärligt, men det kräver att man är pigg.

I ICA:s kryddhylla där sanningen började

På ett pressbesök i ICA på Götgatan hittade jag kryddorna som hör till rätten. Edward hade berättat att han marinaderade fågeln i saffran och lavendel hemma på sin vind. Jag stod där bland kryddhyllorna och funderade på om detta var konst eller ren galenskap. Folk tittade på mig som om jag var konstig – men jag är bara koncentrerad. Jag tog en bild på saffran och tänkte på hur konstigt det är att en nöjesreporter står i en livsmedelsbutik och grubblar över fågellagning på en tisdag eftermiddag.

Efterfesten på Berns där allt eskalerade

På efterfesten bjöds vi in på en hemlig vind där Edward visade upp bilderna på tillagningen. Steg för steg. Han beskrev hur han rökt fågeln över barrved och serverade den med en sås som påstås ge honom androgyna krafter. Någon började gråta, någon annan skrattade hysteriskt. Jag tog mig en tårta och skrev ner allt i mitt anteckningsblock. Det var en av de mest intensiva kvällarna jag haft som reporter, och jag kände mig fullständigt uppslukad av uppdraget att dokumentera det obehagliga med stolthet.

Brittiska kanaler och svensk chock

Nu sprider sig bilderna som en lavin över brittiska kanaler. Edward menar att det är en form av performancekonst – att äta påfågeln var ett statement om att inte vara rädd för det obehagliga. Jag måste erkänna att jag är både fascinerad och lite matt. Att hitta en sådan scoop mitt i vardagen gör mig lycklig på ett konstigt sätt. Det är precis den här chansen som gör mig till en unik nöjesreporter – jag hittar mina berättelser där ingen annan letar, på tunnelbanan, i ICA och på vinden efter en fest.