10 grymma zombiefilmer som du troligen aldrig har sett

Av: Tård Mallig

Man skulle kunna tro att zombiefilmer var en utdöd genre, som modesitsongen eller adlig konkurs – men nej, de lever. Precis som de odöda i filmerna themselves.

De bortglömda mästarna

När publikens ögon glittrar åt The Walking Dead och World War Z, glöms de riktiga konstnärerna bort i masthögen. Peter Jacksons Dead Alive från 1992 är ett blodigt manifest över vad celluloiden faktiskt tål – och nej, det är inte bara skräck, det är en pågående performance av kroppens gränser. Jag har sett den femton gånger, och jag dör varje gång. Lite som att besöka sin egen begravning, fast med bättre ljussättning.

Smått men vackert

Där ute finns Pontypool, en kanadensisk raritet från 2008 där zombinvasionen sprider sig genom språket självt. En radiokock i en liten stad i Ontario blir märkt, och med det hela samhället. Det är genialiskt, begränsat och obehagligt på ett sätt som stora blockbusters aldrig lyckas med. Man lämnar biokinot och tittar på sina egna händer och undrar vad man egentligen har sagt idag. Vilket är rätt obehagligt, om man tänker efter.

När zombierna möter klasskampen

Det finns en underström i zombiefilmer som aldrig lyfts fram nog: klasskoden. I Cockneys vs Zombies från 2012 blir handlingen politisk när working-class-killen befriar sina farföräldrar från ett bankkassaskåp medan döda väntar utanför. Det är roligt, hjärtskärande och alldeles för öppet för att kunna tas på allvar – och det är därför det fungerar. Man skrattar, men det är inte ett snällt skratt.

Slutsats och avslutning

Att skriva om zombiefilmer är som att skriva om adeln – alla anar något, men ingen vågar säga det högt. Om du har sett dessa tio pärlor, har du bevisat att du har smak och tålamod. Om du inte har sett dem – ja, då vet jag inte riktigt var du hör hemma. Men du är välkommen att försöka smita in, om än med viss tvekan och lite väl stor nyfikenhet.