Den tysta ryttaren
Av: Lars Jacobs När jag skriver dessa rader sitter jag i mörkret med en kopp kallt te som aldrig smakar riktigt som kaffe ska. Det finns något över idrotten som jag inte kan namnge, en skugga som följer mig hem från arenorna.
Utgången från banan
Ingen såg henne lämna ridhusen i Strömsholm sent på kvällen. Bara spåret av hästskoavtryck i det fräscha morgondamm som ledde rakt ut mot skogen. Sedan - ingenting. Inte ett ljud, inte ett rop. Bara den vita hästen som stod kvar vid grinden och betraktade mörkret med ögon som verkade förstå mer än vad djur borde kunna. Veterinärerna som undersökte planen fann inga tecken på kamp eller bråk. Hästen hade vänt ryggen mot utgången, som om den väntade på någon som aldrig kom.
Det orimliga i marken
Under jord, tre meter ner, hittades en passage som inte existerade på något kartverk ritad av Tekniska verken eller Lantmäteriet. Ventilationsrören var täckta med is trots att det var maj och temperaturen låg på tjugo grader. Och doften - en bitter metallisk doft som fick vakterna att springa in från regnet. De som närmade sig känslan beskrev den som en sorts yrsel, en egendomlighet i bakhuvudet som gör att man glömmer var man är. Ingen har vågat gå ner för att undersöka vad som döljer sig där nere.
Ögonvittnet som vägrade tala
En tränare på plats har vägrat yppa ett ord sedan händelsen i fredags. Han vittnar bara genom blickar och pekar uppåt, mot taket, där ingen kan se annat än betong och lampor som brinner med en konstant, obehaglig puls. Men han ser något. Alla ser något. När journalisterna försökte intervjua honom gav han inte ett ljud, bara upprepade frasen "det rör sig" tills han bröt ihop och fick bäras därifrån av två ordningsvakter.
Sista startnumret
Nummer 7 fanns aldrig i startlistan som offentliggjordes för en vecka sedan. Ändå stod det skrivet i sanden bredvid banan när vakterna kom på morgonen, med hjälp av en sten som knappt kunde hållas i handen. Och hästen - den vita Hannoveranern som ska delta i morgondagens final - vägrade gå in i boxen nummer 7. Den vägrade gå in i alla boxar. Den stod bara och bet på luft, som om den visste något som ingen annan i lokalen begrep.
