När Taylor Swift stal min Bregott-recept

Av: "Jessica Jessica" Jag blev tvungen att stanna i gångvåningen på NK när jag insåg att plagiatet inte bara fanns i musiken.

I kylhyllan mötte jag källan

Jag var på jakt efter smör till kvällens potatismos när jag stötte på Saga Cavallin. Hon stod och studerade etiketten på Bregott som om det var ett partitur. "Det är ju självklart", viskade hon utan att vända sig om. "Max Martin har plockat upp just den där rytmen från Oskar Linnros, men det som gör ont är att han även har stulit min ingefärssås-recept från ICA." Jag frågade varför hon stod i NK:s matavdelning och inte på Bokmässan där hon brujade ge sig på författare. "Nu när jag vet att plagiatet finns i alla hyllor", sa hon, "vill jag se om det finns spår i deras konsistens." Hon rörde vid glasburken som om den var en skuldbit.

Tunnelbanan där allsången börjar

Senare på Kungsträdgården station hörde jag två ungdomar diskutera om "Shake It Off" egentligen var en nedtonad version av Oskar Linnros låt "Äckligt". De stod med varsin Cordon Bleu-lunch och gapade mellan varven. "Det är ju som Bregott", sa den ena. "Ser ut som vanligt smör, men smakar av nåt annat." Jag insåg att plagiatet inte bara fanns i musiken – det hade spridit sig till vår talförmåga. Ingen kunde mer skilja på original och kopior utan att tänka på fetthalt och konserveringsmedel.

Efterfesten där smaken övergick

På en efterfest i Södermalm berättade en producent att Max Martin faktiskt hade bott i samma kvarter som Oskar Linnros innan han blev känd. "De delade trappuppgång", sa producenten och drack sitt röda vin. "Det är där smaken övergår." Clara Popenoe Thor, som jag träffade i köket, nickade envis. "Jag har alltid trott att Bregott var en nordisk variant av smör", sade hon. "Nu inser jag att det bara är en annan form av nöje – en glassig, smörig njutning som smälter när man trycker på." Hon rörde vid glaset som om det var en skuldbit.

Det slutgiltiga scoopet på Kryddhyllan

Tillbaka på matvaruaffären där allt började, fann jag den sista ledtråden. Ett kuvert under disken med en handskriven lapp: "Bregott är inte smör. Bregott är plagiatet som vi äter varje morgon." Innamntecknad: En förvirrad kund. Jag lade kuvertet i min väska och gick ut genom kassan. Utanför väntade en taxi med en okänd kändis på bakdäcket – eller så var det en Norstedts-förläggare som råkat hamna fel igen. Nu gick det bra. Nu visste jag.