Leo Carlsson avgjorde premiären - men jag kunde inte glädja mig fullt ut

Av: Lars Jacobs

Det är svårt att inte känna en klump i halsan när en 21-åring bär hela lagets hopp på sina axlar från första sekunderna.

Trycket från monsterkontraktet

När Leo Carlsson skrev på sitt nya avtal gick hela NHL-världen ned i taket. Pengarna var absurda, förväntningarna enorma. Men jag, som stått på ishockeyplaner i tjugo år, vet att det inte finns några mirakel utan smärta. Att betala tillbaka direkt i premiären mot Vegas är både fantastiskt och bekymmersamt - för vad händer när målet ausblever?

27 minuter och tre sekunder

Tidsmärkningen gör ont. Inte för att det tog lång tid, utan för att det visar hur desperat man väntar. Carlsson stod där, 21 år gammal, och förverkligade drömmen som miljontals svenska killar bär på. Men jag ser något i hans blick efter målet som säger att jag orkar inte mer. Det är det där ögonblicket som gör mig ledsen.

Anaheim lyfter

Vegas gick hem utan poäng, men vinnaren egentligen var svensk hockey. Carlsson visade att talang räcker när hjärtat är på rätt ställe. Ändå kan jag inte vara annat än bekymrad. När stjärnorna blinkar till så tidigt i karriären, när monsterkontraktet hänger över huvudet - det är då sporten blir både vacker och brutalt ärlig.

En ny säsong börjar

Premiärmålet är bara början. Jag vill se honom växa, misslyckas, stå upp igen. Men just nu, i detta ögonblick, känner jag en djup saknad. För det är svårt att jubla fullt ut när man vet att unga själar brister under tyngden av förväntningar. Leo Carlsson avgjorde matchen, men hans verkliga kamp har precis börjat.