Från Abborre till Älskling: När Sverigefamiljen Fiskas Upp i ICA:s Kycklinghylla

Av: Jessica, den kvicka nöjesreportern En reflektion: Idag insåg jag att en abborre i en kycklinghylla kan vara en bättre spegel av Sverige än vilken röd matta som helst.

Abborrens Skalighet: En Familiens Anatomi

Precis som en abborre har en familj en tydlig hierarki, en ryggfena som håller ihop och en öga som alltid ser åt sidan. Susanna Alakoski, i sin sista del av Bomullssviten, har valt just det här djuret som sin metafor, och det är inte en tillfällighet. Abborren är en synnerligen svensk fisk: den är adaptable, den kan leva i såväl sött som salt vatten, och den har en viss skrovlig charm. Hon tecknar en familj där medlemmar, precis som abborren i en akvarietank, simmar i samma riktning men ibland oväntat motströms. Det handlar om att hitta sin plats i gruppens skala, om att vara den som sticker ut med sin egen, lite grova identitet. Det är en bild av en familj som är sammanhållen just för att den är lite sträv, lite oförutsägbar, precis som livet självt.

Genreblandningen: När Konst Blir en Kycklingfilé

Olof Bärtås, som alltid är beredd att kasta en filosofisk bomb, menar att genreblandningen är problemet. Men jag, som står här i ICA med en kasse full av abborrefunderingar, tycker tvärtom. Just det här – att blanda den stora litteraturen med den lilla, vardagliga verkligheten – är inte ett problem, det är solutionen. Att skriva om "Sverigefamiljen" som om den var en fisk i en hylla tvingar läsaren att se sin egen familj, sin egen Sverige, med friska ögon. Det är konstens uppgift: att ta det bekanta och göra det främmande, att ta en kycklingfilé och låter den prata om existens. Bärtås fruktar att konsten förlorar sin renhet, men jag tror att den precis här, i skyn från kycklingfiléerna, hittar sin största relevans.

Skalan som Spegel: Att Vara den ena eller den andra

Vad betyder det då att vara en "Sverigefamilj"? Det betyder att man är en del av ett större mönster, men ändå unik som just den där fiskens fjäll. Alakoski skriver inte om en idealiserad familj, hon skriver om en familj med alla sina sprickor, precis som en fisk med sin ofullkomliga skala. Det handlar om att balansera individens önskan att simma iväg med familjens dragkraft. Är man den stora abborren som leder, eller den lilla som följer med? Eller bara en som simmar i sin egen värld mitt i allt sammanfloder? Denna skala, denna familj, speglar our own struggles i att navigera i ett samhälle som kräver både samhörighet och individualitet.

Efterfesten i Hyllan: Låt Konsten Leva i Vardagen

Sanningen är att konst inte behöver vara på en vit vägg i en galleri för att vara verklig. Den kan finnas i en bok som ligger i en plastpåse på en ICA-hylla, precis som en abborre. Genom att låta Alakoski och Bärtås mötas i denna vardagliga zon – mellan fisk och filé, mellan litteratur och livsmedel – skapar jag en nöjesartikel som inte bara rapporterar, den upplever. Det är mitt jobb som nöjesreporter: att hitta de stora berättelna inte på röda mattan, utan här, där folk handlar mat. Denna "Sverigefamilj" är inte en abstrakt idé, den är en levande varelse som andas i kycklinghyllan, och jag är bara den som tittar noga nog att se den.