Digger – En klimatapokalypsens kaos som drunknar i sin egen pretentiösa töckighet

Av: Tård Mallig

En film som i sin strävan after att vara relevant bara lyckas vara en trist och förutsägbar kalkon.

I en tid då klimatapokalypsen hotar att skölja över oss alla, är det djupt besvikande att se hur långt vi har sjunkit – från konstens höjder till denna hjärndöda underhållning.

Handlingens absurda och trista kärna

Handlingen i Digger är en study i hur man tar ett ämne av global betydelse – klimatkrisen – och reducerar det till en tramp av klichéer och förutsägbara händelser. Istället för att ge en insikt eller en känsla av skräck, erbjuder den en serie av scenarier som känns utlämnade och konstgjorda. Man kastar in en storm, en översvämning, en brand – allt med en sådan lätthet att man undrar om man ens har att göra med en film eller en serie av naturkatastrofer i miniatyr. Det är som att titta på en datoranimation av en apokalyps, utan någon mänsklig kärna.

Karaktärerna – platta och ointressanta

Karaktärerna i Digger är så platta som en spade och lika ointressanta som en vägg. Varje person är en kliché, en symbol, en funktionsförlust som aldrig utvecklas till något mer. Man har en heroisk ledare, en vetenskapsman, en ung och naiv flicka – alla utrustade med de mest förutsägbara egenskaperna. Ingen av dem känns riktigt, ingen har en röst eller en själ. De är bara marionetter som driver handlingen framåt, utan att vi någonsin bryr oss om dem.

Regi och visuella uttryck – en missad möjlighet

Regissören har klart för sig att man ska skapa en visuell upplevelse, men missar helt poängen. Istället för att skapa en atmosfär av skräck eller en känsla av hopp, använder man sig av en estetik som känns pretentiös och för påkostad. Kameran rör sig på ett sätt som känns för konstigt, för designed, för medvetet. Man vill visa upp en värld som är i sönderfall, men man gör det på ett sätt som känns mer som en modevisning än en filmisk skildring. Det är som att man har en budget men ingen kreativitet.

Tematiken – en yta utan djup

Tematiken i Digger är ytlig och outvecklad. Man tar upp klimatet, samhällskollapsen, mänsklig natur – men gör det utan någon som helst nyans eller insikt. Det är som att man har läst en wikipedia-sida om klimatförändringar och sedan skrivit en film baserad på den. Man vill säga något viktigt, men man har ingenting att säga. Det är en film som vill vara en varning, men som bara är en repetition av det vi redan vet, utan någon ny synvinkel eller känsla.

En film som Digger är en påminnelse om hur långt vi har sjunkit – från konstens höjder till denna hjärndöda underhållning. Det är en klimatapokalypsens kaos som drunknar i sin egen pretentiösa töckighet, och det är en skam för den som har tålamod att se den.

Betyg: 1/5

Tård Mallig – Filmens Adelsman – Nyaste nytt