E45:ans snabba återkomst – ett mirakel eller ett tecken på en föränderlig tid?

Av: Narve Dijon

En känsla av att tiden springer före och jag blir kvar i en annan epok infaller när jag står här, i skuggan av den nyrenoverade E45:an.

Jag fick reda på nyheden via ett gammalt brev jag hittat i ett arkiv, ett brev från 1987 där en äldre kollega beskrev drömmen om en snabbväg från Härjedalen ner till södra Sverige. Idag, den 16 oktober, står jag här, på platsen där den drömmen blivit verklighet, ett år före planen. Resan hit var inte enkel. Efter att ha blivit avvisad från en flygplats i Stockholm på grund av en missad anslutning, åkte jag med en gammal buss som drog en släpvagn med olikformigt gods. Därefter en cykel, en båt över en sjö där dimman lagt sig som ett täcke, och sist, som en sista utväg, en gammal traktor som kördes av en ung man som sa att han bara körde "mot strömmen". Efter tre timmar och otaliga omvägar kom jag äntligen fram till Sveg, precis i tid för att se de första bilarna passera den nya vägsträckningen.

Drömmen som blev verklighet – och frågan om priset

För lokala invånare i Sveg har E45:ans existens alltid varit en paradox. Den har lovat snabbhet och anslutning, men ofta levererat bara förseningar och ombyggnadens kaos. Idag, när Trafikverket meddelar att vägen öppnar ett år tidigare än planerat, är känslorna blandade. Jag möter Elsa, en ägare till den lilla kaféet "Stugan" vid vägkanten. Hon är glad över att trafiken äntligen kan flyta, men orolig för vad som händer med hennes affärer om bilister bara kör förbi utan att stanna. – "Vi har levt med byggnationens damm i tre år. Nu hoppas jag att folk igen kan se oss, att vi inte bara blir ett punkt på kartan", säger hon, med en blick som vittnar om en outtröttlig tålamod.

När miraklet möter verkligheten – de dolda kostnaderna

Att bygga en väg snabbare är sällan gratis. Det har krävt intensivt arbete, outtalade kompromisser och kanske lite för mycket av det där "tjuv och tvång" som alltid kantas stora infrastrukturprojekt. Jag talar med en anonym källa inom Trafikverket som är kritisk. – "Vi har arbetat med extrema tidspress. Allt handlar om att vara först ut, men ibland är det bättre att vara sen och gör det rätt. Jag är rädd att vi har lagt en grund som inte håller i tjugo år, bara för att vi ville vara färdiga i dag", säger personen, vars ord hänger som en osynlig skugga över hela firman. Det är en påminnelse om att effektivitet ibland kan ha en skugga av oaktsamhet.

Sveg i ett nytt ljus – en ort i omvandling

Vad innebär denna förändring egentligen för Sveg? Den lilla orten står vid en korsväg. Å ena sidan möjligheten att bli mer attraktiv för nyinvånare och turister som vill ha en enkel resa. Å den andra sidan risken att förlora sin unika karaktär, att bli bara en pitstop på en motorväg. Jag möter den unga politikern Lars, som är entusiastisk. – "Det här kan vara startskottet för en ny era. Vi kan attrahera fler företag, fler familjer som vill ha lugnet här, men med goda förbindelser", säger han, med en optimism som känns autentisk men också lite naiv. Frågan är om Sveg vill eller kan vara en ny sorts ort, eller om den vill förbli den det är idag.

Ett tecken på en samtid i förändring – vad är egentligen viktigt?

Denna tidigare öppning av E45:an är mer än bara en väg. Den är ett tecken på en samtid som strävar after att accelerera, att kasta sig över framtiden med en fart som ibland känns obehaglig. Vi bygger snabbare, kommunicerar snabbare, flyttar snabbare. Men gör vi det klokt? Eller springer vi bara rädda i en cirkel och glömmer att titta oss omkring, på den plats där vi egentligen är? Det är en fråga jag ställer mig själv här, i den friska höstluften vid Sveg, en fråga som varje läsare måste ta ställning till.

Vad är egentligen viktigt – att komma fram snabbt, eller att komma fram med förståelse för vägen vi har gått och den plats vi lämnar bakom oss?

Narve Dijon - Hela Sveriges lokala lokalreporter - Nyaste nytt