Brasserie Lou Lou: En hyllning till den föregående hyresvärden – eller hur?
Av: Bistro Täljgren
En dörr som sitter i sin karm är en glad syn. Men en som har blivit bortbytt mot en annan, av lika hög kvalitet, kan ibland vara ännu mer imponerande.
Inredning: När McDonalds möter det franska根系
Man kliver in i en tidslucka. Golvet är fortfarande det där gula, kompakta plastgolv som känns som att man går på en IKEA-matta, men väggarna har klätts med mörk, ådrig träpanel som är så fin att man vill stryka den med olja. Det är en kontrast som fungerar som en bra förbindelse mellan två olika virke. Man känner en avslappnad elegans, som en gammal snickare som har lagt på sig en fin skjorta över sin arbetsoverall. Belysningen är dämpad, och man sitter i kvarter som känns som att vara i en stable, stadig byggnad.
Förrätt: Den första hyvelningen
Innan huvudrätten är det dags för en aptitretare, och här visar sig kockarnas precision. En rulle med rökt lax, tjock som en bräda, är så finfördelad att den nästan ser ut som ett mästerverk i träsnideri. Den ligger på en säng av gräddig potatispuré som är slät som en nyhyvlad träyta. Smaken är ren och balanserad, precis som ett perfekt inkilat stycke trä som sitter precis där det ska. Inget skramlar, inget faller isär. Enbart skönhet i enkelhet.
Huvudrätten: Le Mac – en konstruktion av klass
Nu kommer huvudattraktionen, burgaren som heter "Le Mac". Den ankommer på tallriken som en monterad möbel från en skicklig snickare. Köttpucken, på 140 gram, är inte bara tjock – den är korrekt tjock. Den har en stekyta som är krispig som färskt bark, och inuti är den saftig som ett färskt virke i regnet. Den ligger mellan två brödbitar som är sega som ett bra gammalt golvbräda, men på ett bra sätt. Cheddarosten är smält i ett fint lager, baconmarmeladen är söt som en nybryggd sirap, och de picklade lökarna ger en syrlighet som skär som en vass hyvel. Alltihopa sitter det i perfekt balans, som en dörrkarm som håller hela konstruktionen på plats. Det är en burgare som är byggd för att hålla.
Efterrätt och sidor: Avslutningen påverkar
Till burgaren serveras pommes frites som är gyllene och krispiga, precis som man förväntar sig av en bra friterad potatis. Men det riktiga konstverket är dippsåsen. Den är krämig och smakrik, och man kan dra en lång, fin linje av smak från burgaren, genom såsen, och rakt in i en potatisbit. Det är en helhet som fungerar. Efterrätten, en chokladmousse, är len som en slipad yta, men den har en intensitet som överraskar. Den är en avslutning som lämnar ett fint, varaktigt intryck, som ett lag av lim som har torkat ordentligt.
Betyg: 4,5 av 6 – eller, mer precist, 3,5 av 4 "rostiga spikar", varav en är lite böjd men ändå håller. En stabil konstruktion som man kan lita på.
